Bakterier och virus

Bakterier är mycket små organismer, bara någon tusendel av en millimeter stora, och består av en enda cell utan kärna. Bakterier finns nästan överallt, i och omkring oss, på huden, i munnen, i tarmarna och i luften, vattnet och på marken. De flesta bakterier har vi nytta av, som till exempel de som håller till i våra magar och tarmar och hjälper oss att bryta ned den mat vi äter.

Människokroppen är en mycket gynnsam plats för såväl nyttiga som skadliga bakterier att leva och föröka sig på när de väl tagit sig förbi kroppens olika infektionsförsvar. Huden är det första hindret för bakterier att tränga sig igenom utifrån. I kroppsöppningarna (mun, luftvägar, könsöppningar) finns en svårgenomtränglig slemhinna. Inne i kroppen cirkulerar också ett immunförsvar som känner igen och attackerar främmande organismer. 

När skadliga bakterier trots detta motstånd ändå lyckats ta sig in och bli kvar i kroppen har en infektion uppstått. Många infektioner lyckas kroppen få bukt med utan hjälp utifrån. Men är infektionen så stor och svår att kroppen inte klarar det finns bakteriedödande läkemedel, så kallade antibiotika, att ta till.

Virus är de minsta biologiska partiklar som orsakar sjukdom. Till skillnad från bakterier kan virus bara föröka sig i levande vävnad, men kan däremot överleva längre på ogästvänliga ytor. De består av genetisk arvsmassa (antingen DNA eller så kallat RNA) och ett skyddande proteinhölje med partiklar som gör att viruset kan fastna på kroppens celler och tränga in i dem. Där överför de sin egen arvsmassa för att få kroppscellen att tillverka nya virus.

Virus orsakar många sjukdomar, till exempel förkylning och influensa. Virus har en förmåga att byta ut de partiklar på proteinhöljet som kroppens immunförsvar kan lära sig att känna igen i syfte att förstöra viruset. När dessa partiklar förändras får kroppens immunförsvar svårt att skydda kroppen mot en ny infektion. Det finns antivirala medel att använda mot virusinfektioner, och vaccin för att förebygga dem.

Svampinfektioner, i till exempel hud eller naglar, är väldigt vanliga. Så kallade jästsvampar eller trådsvampar kan trivas och föröka sig på vår hud och orsaka inflammationer som ger till exempel klåda. Det finns en rad olika medel för att behandla svampinfektioner.

Till smittämnen brukar man även räkna inälvsparasiter som maskar och så kallade protozoer, som består av en enda cell med cellkärna. Infektioner med inälvsparasiter är inte så vanliga i Sverige, men vid utlandsresa är det viktigt att vara noga med hand- och livsmedelshygienen. Parasiterna smittar oftast genom förorenat vatten. Det går även att vaccinera sig mot en del inälvsparasiter.